När det gäller nätverk är det inte bara kablarna som spelar en viktig roll, utan även nätverkskontakterna. Det finns olika typer av kontaktdon som används för olika ändamål. Nedan hittar du en översikt över de olika kontakttyperna hos Ethernet-kablar.
Definition av nätverkskontakter
En kontakt är en enhet som avslutar ett kabelsegment eller utgör en ingångspunkt för nätverksenheter som datorer, hubbar och routrar.
Dessa kan i sin tur differentieras efter sitt yttre utseende och anslutningsegenskaper. Det finns t.ex.stickproppar, uttag och portar.
Beroende på signaltyp måste de elektriska anslutningarna uppfylla vissa krav. Det kan vara anslutningar som är skyddade mot omvänd polaritet eller det mekaniska skyddet för respektive kontakter.
Faktorer som spänning eller strömnivå är också avgörande faktorer vid tillverkning och val av kontaktdon.
Som ett resultat av detta finns det skillnader i bland annat stiftkonfigurationen. Det finns till exempel DB9- och DB15-kontakter, som har nio respektive 15 stift.
Slutligen skiljer sig nätverkskontakter åt beroende på vilken typ av elektriska gränssnitt de stöder. Bland annat kan dessa vara rent databundna (t.ex. USB-kontakter), eller så kan de också överföra grafiska signaler (VGA, HDMI, ...).
Det finns alltså dussintals olika typer av nätverkskontakter inom IT-sektorn!
Hur nätverkskontakter fungerar
Det finns alltid tre komponenter i nätverkskablage. Dessa är de två enheter som ska anslutas och kabeln.
För att signalen ska kunna gå från en punkt till en annan behövs stift för att skapa kontakt mellan dem.
Med undantag för olika förlängningskablar har kontakterna vanligtvis stickproppar i ändarna. Här görs en grundläggande åtskillnad mellan "manliga" och "kvinnliga" egenskaper.
Medan stickproppar eller kontakter kallas "manliga" på grund av sitt yttre utseende, är uttag eller portar "kvinnliga". Endast när kontakten är isatt i uttaget, porten eller adaptern kan data utbytas mellan enheterna.
Detta resulterar i många olika standarder och användningsområden. Vissa kontaktdon överför endast ljuddata eller optiska signaler. Andra är så kallade modulära kontakter och används inom telekommunikation.
När det gäller kabeldragning av nätverkskablar finns det två standarder. Den första är T568A-standarden. Denna används främst inom telekommunikationsteknik i Europa. Det finns också en motsvarighet som används utanför Europa (T568B).
Båda standarderna bestämmer dock vilka ledningar, t.ex. i en RJ45-kontakt, som ska tilldelas vilket av de åtta stiften. De exakta skillnaderna kommer att förklaras mer ingående senare i denna text.
Typer av nätverkskontakter
I princip kan man skilja mellan tre typer av Ethernet-kontakter. Den första är koaxialkabeln. Dessa är tvåpoliga med en koncentrisk struktur. Sedan finns det de tvinnade kabelkontakterna och de fiberoptiska kablarna. Dessa har också tvinnade par av ledningar.
Typer av fiberoptiska kontakter
Det finns hundratals olika typer av anslutningsdon för fiberoptiska kablar. Vissa typer av fiberoptiska kabelanslutningar är dock vanligare än andra. Kontakttyperna MT-RJ, FC, ST och särskilt LC och SC är de vanligaste.
Deras särdrag ligger främst i den annorlunda anslutningstekniken. De har inte bara "manliga" ändstycken med en klassisk kontakt. De har också roterande pluggar eller kan snäppas in i uttaget. Detta ger dem ytterligare säkerhet.
Nätverkskabelns kontakttyper: översikt
När man planerar ett strukturerat nätverkskabelsystem är det naturligtvis viktigt att använda tillräckligt med kabel. I gengäld måste man dock se till att det finns tillräckligt med stickproppar och uttag.
Inom nätverksområdet är Ethernet-kontakter och koaxialkontakter de vanligaste, förutom fiberoptiska kontakter, som vi behandlar i en separat text.
De flesta har säkert stött på termen RJ45 när de kopplar in enheter i ett nätverk.
Det finns dock flera olika typer av RJ-kontakter. De har fått sina namn efter antalet kontakter och vilken typ av kablage som används. Här är en lista över de vanligaste typerna av nätverkskontakter:
RJ11
En kontakt med fyra kontakter som vanligtvis används för telefonkablar. Den kan också användas för andra kommunikationstillämpningar med låg hastighet. Klicka här för att läsa mer om RJ11-kontakter.
RJ12
Denna kontakt liknar RJ11, men har sex kontakter och används för kommunikationstillämpningar med högre hastighet.
RJ45
RJ45-kontakten har åtta kontakter och används för Ethernet-nätverk. Det är den vanligaste typen av RJ-kontakt. Klicka här för att läsa mer om RJ45-kontakter.
RJ50
En kontakt med tio kontakter som används för seriell kommunikation.
RJ61
Denna kontakt har 25 kontakter och används för höghastighetskommunikation.
Det finns också flera andra typer av nätverkskontakter som RJ22 (fyra kontakter, används för headset) och RJ48 (åtta kontakter, används för T1- och ISDN-kommunikation), men också fiberoptiska kontakter, som vi redan har beskrivit här.
Crimpning av patchkablar
En sådan Ethernet-kontakt kan också tillverkas självständigt. Detta kallas crimpning.
Patchkabeln skärs upp i änden med en speciell kabelkniv. Därefter friläggs de enskilda trådparen. Beroende på avsedd användning måste dessa ha samma sekvens i båda ändarna av kabeln.
För vissa datortillämpningar måste en specifik sekvens tillämpas. Detta kallas för en cross-over-kabel. Trådarna placeras sedan i nätverkskontakten och pressas försiktigt ihop med en pressverktyg.
Finns det någon skillnad mellan LAN- och Ethernet-kablar?
För att göra en lång historia kort: Det finns ingen skillnad mellan en LAN- och en Ethernet-kabel. I båda fallen är det en tvinnad kopparkabel.
Medan LAN per definition beskriver ett specifikt område - flera hundra meter - handlar Ethernet om typen av kablage. Med andra ord de bakomliggande protokollen eller den fasta anslutningen. De två termerna kan dock användas synonymt.
De registrerade Jack-45 nätverkskontakttyperna är de mest använda vid Ethernet-kablage. De är också ett kostnadseffektivt alternativ till fiberoptiska kablar. Därför nämns de ofta i samma andetag som "klassisk" nätverkskabling.
Vilka andra typer av nätverkskontakter finns det?
För telefonanslutningar används oftast RJ11- eller RJ14-kontakter.
Den förstnämnda har sex kontakter, varav endast de två i mitten används. Det finns inga externa kontakter. De används vanligtvis för billiga telefonkontaktanslutningar på terminalsidan.
I Tyskland klassificeras RJ14-kontakten som RJ11. Detta är dock inte korrekt. Den faktiska registrerade Jack 14 har sex kontakter, varav fyra används. Den finns också i DSL-modem eller på fast anslutna telefoner.